Ironi

"Ironi. grek. 'förställning', uttryck där någon betydelsekomponent har en innebörd som är motsatt dess lexikaliska betydelse; prototypiskt klandrande, ibland rent av elakt" så sammanfattar Peter Cassirer ironi i sin bok "Stil, stilistik och stilanalys".

Efter två månaders strävande med de avslutande kurserna på Praktiskt svenska A har nu äntligen den sista lektionen varit. Utan nån större entusiasm har man tagit sig till lektionerna bara för att väl där bli bestulen på den lilla energi man lyckats uppbåda från början. Det är näst intill omöjligt att lyssna på läraren som står framme vid tavlan och maler och maler utan att tankarna far iväg på egna vägar och ögonlocken känns tyngre och tyngre...

med den efterlängtade friheten inom räckhåll begav jag mig till vår sista lektion för att skriva en argumentation under 2 timmar. Dagen blev ännu bättre när jag fick veta att våra hemtentor blivit rättade och fanns att hämta på expeditionen. Efter 1 timme och 40 minuters intensivt skrivande var argumentationen äntligen klar och det var dags att storma expeditionen. Spänningen stiger medan människan innanför rutan bläddrar genom proven i jakt på ett med mitt namn på. Äntligen hittar hon det och räcker det till mig. Förväntansfull vänder jag på pappret och söker med blicken över det. Blicken fastnar på bostäverna, dit skrivna med blå bläckpenna: VG!

Ironiskt nog har jag lyckats få VG på den delkurs jag pluggat minst till. Jag har knappt ens bläddrat i kurslitteraturen ändå står det klart och tydligt: "delkursbetyg: VG". Efter att ha segerstuddsat lite i korridoren lugnar jag ner mig något men kan fortfarande inte sluta le. Frihet och bra betyg på samma dag kan det bli bättre? Det hela måste naturligtvis firas och det gjordes med pizza och film senare på kvällen. Slutet gott, allting gott... :)